Alberto Contador och Lance Armstrong har gång på gång sagt att de inte är någon rivalitet dem emellan, men frågan är om inte de är en sorts rivalitet mellan dem. Contador är nog inte lika brydd över Armstrongs som Armstrong är över Contador.

Armstrong har i en intervju med L’equipe pratat om Contadors beteende på cykeln, han säger att Contador är väldens bästa cyklist, men han är så orolig på cykeln och har mycket ännu att lära. Han syftade på årets upplaga av Paris – Nice där Contador i näst sista etappen gick på rött och tappade otroligt mycket tid och även förlorade tävlingen totalt.

Visst, Contador har säkert mycket att lära, men som Vacchi säger, de finns radiokomunikation där sportdirektörerna kan prata med sina cyklister och meddela dem hur dem bör reagera. Men verkar som att ingen gör detta med Contador då han beter sig som han gör, sen säger även Armstrong att Contador har ett starkt lag med sig som kan hjälpa han och han behöver inte vara så nervös.

Men vart var dom näst sista etappen när han behövde som mest hjälp? Fanns ingen i närheten av honom, inte i första gruppen (förstårligt), men inte heller i andra eller tredje, närmaste Astana cyklisten var Yaroslav Popovych som var 7,20 efter segrande Sanchés. Han hade ingen i närheten av honom, han vart helt isolerad.

På Arstrong låter de nästan som att han aldrig i hela sitt liv gjort något misstag, alla gör misstag och de flesta lär sig av sina misstag, Contador är bara 26 år, Armstrong är 38, klart att de är erfarenhets skillnader, men ingen är perfekt och om nu Armstrong vet vad han ska göra, varför går han ut i media och säger detta? och inte i ett litet telefonsamtal eller vanligt samtal dem emellan?

För mig låter de som att Armstong är ovan att inte vara kapten och känner hot av Contador. Armstrongs tid är förbi, medans Contadors tid är här, nu och imorgon. Sen med tanke på hur ofta Armstrong är i media så stycker de bara mina spekulationer om varför han gör sin comback, han klarar inte att vara utanför, han är inte van att inte vara i media, han vill vara i mitten av allt de goda.

Jag kommer att göra ett försök att skriva om lite cykelnyheter här ett tag framöver och se hur de går, än så länge är de bara jag som ska hålla i det och jag kommer skriva lite mera i stuk med krönikor och den kommer nog inte bli uppdaterad dagligen men någon gång i veckan är tanken, så håll koll på sidan fram över då de kommer hända en del saker med sidan!

// Stefan Bergström

Nu lägger vi ner sidan efter som vi har svårt att ta oss tid att uppdatera den så mkt som vi skulle vela, vi får se om vi kan mobelisera krafter att göra en annan under dem närmsta åren.

Tack till alla som läst våra inlägg!

Tack och hej!

Krille och Stefan

Då var de över, och pga jobb och annat har jag inte skrivit.

De hela var en bra vistelse, fotade en hel del bilder och en massa cyklar + cyklister, vi fick se en hel del från norr som tog bra placeringar, bland annat Mats Nygren som imponerande tog en 6:e plats och vart enöigt speaken dagensprestation.

Nu kommer jag beskriva mina två tävlingar (tempo + linje) lite sammanfattat, kör lite ego just nu.

Tempo: Jag hade tempo loppet på onsdag och fick gå ut som nr 12 dvs jag hade 11 stycken före mig vilket jag tyckte var en bra possition, men denna dag var inte min dag. Väl på start plattan och starten går så kliver kedjan av och jag dånar ner för rampen men lyckas på något konstigt vänster hålla mig kvar på cykeln och dånar inte i backen. Jag förlorar 45 sek bara på att jag tappa kedjan väl i väg försöker jag dåna på mest jag kan men känner relativt snabbt att växlarna inte fungerar som de ska samt att jag tappat höger kudde på tempostyret. De går inte länge innan en Cykel City åkare blåser om mig men jag kämpar för att hålla honom inom mitt synfält. Jag dånar på mest jag orkar men tiden räker tyvärr bara till en 32:a plats av 33 som kom i mål, men hade man drar bort 45 sek som jag förlorade i starten hade jag kommit in på en 29:de plats.

Linjeloppet började lite trevande när jag vart uppropad bland dem sista och fick en plasering långt ner i klungan och start skottet blåser av och jag gör några försök att avandsera men de är ingen som ger ifrån en placering så gärna och första backen kommer ca kilometen från staren och jag biter i bäst jag orkar men framför mig spricker de av och jag har inte kraft eller ork att täppa till luckan och jag får efter backen börja jaga klungan, de blir jag och en från FK Trampen som jagar och jagar, vi ser klungan länge under fösta varvet men i sista backen (3 av 3) så ökar klungan farten och försvinner, då slutan killen från FK Trampen att dra och jag själv blir tvungen att själv dra hela resan, jag vet om att när klungan hinner i kapp så blir man bort plockan och försöker köra på allt jag kan för att inte bli ikapp åkt men jag tappar 2 minuter per varv jag kör och efter 5 av 9 så kliver jag av, nu tror jag att med lite bättre grupp hade jag eventuellt kunna köra fortare men till segen är de långt.

Nu sattsar jag på att 2011 komma in på top 10, och träningen har ändrats och allt är mycke mer seriöst för att jag ska nå mitt mål.

Okej, jag sa att jag skulle skriva om SM veckan i Falun men klockan är 1:15 och jag ska kliva upp om 4 timmar för att köra ca. 80 mil ner till härjedalen… Så det blir inte ett så långt inlägg, men jag ska hålla det jag lovar och skriva lite grann… och då med fokus på söndagen, sista dagen, då seniorerna körde…

Svenska Mästerskapen i cykel gick ju som bekant i Falun och linjeloppen gick på ett ställe som dom kallar Lugnet, ett väldigt fint område där man hade lagt en otroligt rolig och tuff varvbana på 13 kilometer. Denna bana skulle seniorerna cykla 14 varv runt under söndagen. (182 kilometer totalt)

Det vart full fart från början och framförallt proffset Nicklas Axelsson visade sig genom att köra hårt i dom tuffa backarna nästa varje varv. Det fanns för övrigt en riktigt ordentlig backe ganska tidigt på varvet där det samlades massvis med människor, och det skapades nästan en Tour de France liknande känsla i backen… jag kommer inte riktigt ihåg vad dom kallade backen, men det var i alla fall riktigt häftigt med så mycket folk som kollade på cykling.

Hursomhellst så fortsatte Axelsson att köra hårt och efter drygt halva loppet började proffset Gustav Larsson (som för övrigt vart 2:a på SM-tempot under onsdagen) att jaga. Larsson kom aldrig ikapp men därimot började Thomas Lövkvist att röra på sig ordentligt. Lövkvist som nu ligger 10 totalt i Tour de France och är den första svensk att köra i en ledartröja på Touren sedan 1982 (Lövkvist kör i den vita ungdomströjan). Tillbaks till SM… Lövkvist lyckades komma ikapp Axelsson och drog med sig Jonas Ljungblad (som har vunnit SM tidigare, men inte är något storproffs.) och det var dessa tre som på sista varvet gjorde upp om SM-titeln. Både Axelsson och Lövkvist försökte att attackera och framförallt bli av med den lite spurtsnabbare Ljungblad, men alla var väldigt trötta efter dagens hårdkörning och trion var samlad då dom kom fram till upploppet… och där var det Jonas Ljungblad som vaar snabbast och vann sitt andra linje SM före 2:an Axelsson och 3:an Lövkvist…

Det var väldigt roligt och spännande att se proffsen köra och jag längtar till nästa år, då jag planerar att delta i Sm och då få cykla bredvid dessa människor.

Jaja här är några bilder till från SM… klockjäkeln har nu hunnit bli 1:44… God Natt!

                                                                                 /Christoffer Marcusson

…så länge sedan är det sen jag skrev på denna sida, så jag får be om ursäkt om det är någon som har saknat mig. Jag har ju som bekant varit och jobbat i Dalarna under veckorna och då det har blivit helg har jag dels haft annat att göra och dels inte haft en aning om vad jag ska skriva, och då blir det snabbt riktigt långt mellan inläggen. Perdón…

Men nu har jag äntligen semester! Men jag reser bort nästa vecka… men jag ska ändå försöka skriva ett inlägg om Svenska Mästerskapen innan jag åker. Och då jag kommer tillbaka har jag nog en del att skriva.

Jag kan ju nu säga att det var fantastiskt att vara på SM och trots att det hade kunnat vara väldigt avskräckande så var det otroligt motiverande att börja träna hårt och hålla fast vid drömmen om att bli proffs ett litet tag till… Och motivationen har börjat utnyttjas, första dagen jag var hemma från Borlänge cyklade jag 14,5 mil varav 12,5 var tillsammans med Stefan och lillsyrran,som imponerade mest, hon har aldrig cyklat över 7-8 mil i sitt liv tidigare, och hon vart tidigt trött men var bestämd på att köra alla 12,5 milen och gjorde det starkt (vi hade kunnat gena så att det bara blivit 8 mil). För mig var det första gången jag körde över 6,5 mil detta år.

Snart blir det alltså ner till Vemdalen för tredje året i rad, och där hoppas jag att det blir bra väder och bra träningspass som vanligt.

Jag har ju faktiskt kört några få tävlingar i år, det har gått så här;
Artic Rundan: Äh…
Jukkastempot: Nää!
Nybyns klubbtävling: Nja.

Så nu satsar jag redan på nästan säsong och på vägen in till vintern kommer det att vara tre tävlingar som jag troligast kommer att köra; Dundret Hillclimb: jag gör comeback i sveriges tuffaste klättring starkare, och tyngre, än någonsin, Luleå Prolog+Linje: väldigt rolig bana… om man orkar… Och förhoppningsvis blir det en mils medvindstempo i Luleå (klubbtävling) så att jag får testa min nya tempocykel, som definitivt har gjort mig snabbare, men jag har inte testat hur mycket bättre jag är på tävling med den…

Sådär, nu har jag äntligen skrivit ett inlägg för första gången sedan 10 maj på denna sida och jag ska snart skriva igen och lägga upp några bilder ifrån SM i Falun. Förhoppningsvis så skriver mannen som själv tävlade där om detsamma lite senare. Men förhoppningsvis läggar han inte upp alla sina bilder därifrån, jag hörde att han tog över 1200 bilder…

Hans fotoalbum måste ju se ut så här; cykel,cykel,cykel,cykel,cykel,cykel,cykel,cykel,cykel,cykel,cykel…

                                  MVH/

                                      Christoffer Marcusson

De hela började som alla andra dagar, man vaknar, kämpar för att få benen över sängkanten och sen kommer den jobbigaste biten, öppna ögonen så man får tyst på elendet som skriker någonstanns i rummet. Väl de avklarat så är de dags att koppla in hjärnan och fundera ut vad som står på listan att göra idag. Man rabblar lite snabbt, diska, städa, damsuga, BERGSTEMPO och i och med de sista så kommer inget av de jag rabbla upp innan att göras. Men när man promenerar runt där så känner man hur sliten benen är och man börjar fundera om man bara skulle hjälpa till ist för att tävla, men väl när klockan börjar närma sig så ändrar man sig och far iaf.

När jag kommer till startplatsen så är de 12 st anmälda med mig inräknat, 1 dam 1 H-Jun (Jag) och 10 Seniorer, men inte för de samtliga startande körde riktigt bra, varav nästan alla slog sina personliga rekord, snabbast var Daniel Dyrander med tiden 44,52 sen var de Mats Nygren och Niklas Widmark på tiderna 45,28 och 48,53 endast 7 sekunder före Jan Eriksson (Som jag försökte att inte släppa iväg när han hunnit ikapp mig). Ingela Lampinen fortsätter slå sina gamla rekord och imponerade igår att slå sin gamla tid med 2 min och 27 sekunder till 58,51.

Alla som startade denna dag tycker jag körde riktigt bra och blir en relativt lång lista om jag ska rabbla upp allihop.

Ett stort tack till Nisse, Lars-Allan, Nicke och Tomas som gjorde ett utomordentligt jobb som funktionärer, ett stort tack ska ni ha.

Nu finns bilder från de välarrangerade evenemanget i kiruna. Klicka på följande länkar.

Tempoloppet

Linjeloppet

Jag lyckas övertala min mors gubbe att köra upp mig till min flickvänns moster under torsdagen med 2 cyklar efter att jag hotat med att cykla dit om ingen kör mig, medans min flickvänn kommer via tåg upp till kiruna  och offrar sin födelsedag för att få åka tåg till kiruna och se mig tävla, tackvare hennes mosters gästvänlighet kan vi sova där under hela DM:et.

Tempo: Jag väljer en annan taktik och försöka ligga runt en 90% av max hela vägen men kör iaf 1½ min sämre än sist (skyller på utväxlingen) men alla andra kör om inte lika bra så bättre än förra gången.

Linje: Något fler deltagare än än på tempot varav 2 Nyby åkare, men starten går och de märks att de är något speciellt med loppet när farten blixtsnabbt höjjs till en höghastighet och bland annat jag får bita i för att följa med, när vi passerat väningen och åker ner för målbacken så blir de en lucka för 2 st, varav Per Nilsson (Nybyn IK) och Tomas Åberg (Luleå CK), dom har bra sammarbete och klungan börjar dra för att köra ifatt och jag som ser att jag inte skulle orka i takten gör så att jag går upp och drar för att hjälpa Daniel Dyrander och mina chanser att hänga med första klungan försvinner och efter vi kommit ikapp blir de ryckigt i gruppen och jag får släppa och köra med en andra grupp på en 6 cyklisten men sammarbetet emellan är inte den bästa och snabbaste gruppen försvinner. Istället tar mina krafter slut och jag slutar hjälpa till med drag jobbet. När de nalkas spurt i andra gruppen lyckas jag på något konstigt vänster komma upp och ta spurten före Erik Jonsson (Nybyn). Loppet vanns av Daniel Dyrander (CK Laponia) knappt före Niclas Widmark (Kiruna CK).

Dem som imponerade mest under loppet enligt mig var: Lars Erkki, Anders Boden, Roland Eriksson, Mikael Niva, Ingela Lampinen, Malin Bränvall

Sen måste man tacka Kiruna CK för ett väl genomfört DM, bra arrangerat och allt runt i kring är bra arrangerat.

24/5 Jukkastempo: Vi var tre glada muskutörer i bilen på väg mot Jukkasjärvi, vi muskutörer var Krille, Bea och jag själv, väl där började de spricka upp och vi fick äntligen se den glada solen lysa på oss cyklister.

Snabbast var Tomas Åberg tätt följd av överraskningen i mina ögon, Mats Nygren och Daniel Dyrander, några som även körde starkt var Olle Eriksson, Göran Kaati, Simon Kaati och Christoffer Marcusson. I Den benhårda damklassen vann Marie Claesson före Ingela Lampinen och Malin Bränvall.

25/5 Polar Race: På morgonen bestämde Krille (Christoffer Marcusson) att inte köra och låta ansvaret över till mig, hur han nu kunde de, jag som inte hade några höga förväntingar på mig sen Artic veckan innan, och när jag tog mig till starten så var min trogna flickvänn där som hejjarklack trots de kalla och blåsiga vädret.

När starten började närma sig såg de glest ut med hemma åkare (CK Laponia) utan på startlistan fanns 4 uppskrivna, men i sista stund kom Martin Junkka och Johan Wildfelt som tur var och vi vart helt plötsligt 6 åkare.

Starten går och 19 cyklisterna ger sig iväg och jag som haft så taskig inledning försöker ligga långt bak och hushålla med krafterna, men min iver tar över och jag tar några förningar och de blir bitvis lite ryckigt, men väl när vi svänger in mot sadjem och den mytomsbunda backen finns bara någon kilometer bort, mina ben känns förhållandevis pigga och jag testar lyckan med en utbrytning för att få ta mitt eget tempo upp för sadjem backen,

min ”plan” lyckas och jag hinner före klungan och dem ”snabba” killarna hinner i fatt mig och jag lyckas ta deras rulle och bita mig fast, efter en liten stund hinner en jagande grupp ikapp med Simon Kaati, Ulf Nilsson, Robert Johansson och någon till, men i Kilo backen blir de ett ryck som jag inte orkar hänga med på utan risken att spränga mig men som tur är orkar jag bita mig fast på Simon, Robert och Ulfs rulle och jag som är ganska sliten ligger lågt i början, men allt eftersom benen blir piggare börjar jag ta förningar.

Vi har ett ganska bra sammarbete men orkar inte jaga ikapp den framförvarande gruppen. Med ca milen kvar ser Robert ganska sliten ut men kämpar på väldigt bra och hänger med oss fram till sista kilometen när den urstarka Ulf Nilsson som stått för större delen av dragjobbet sista milen sätter in en hård attack och jag med min envishet kan inte ge mig utan måste följa med, och även Simon följer med och Ulf orkar inte riktigt när Simon kontrar och jag får en bra rulle och när jag ser mållinjen tömmer jag de sista lilla i kraft jag hade kvar i benen och lyckas passera Simon och knipa 8:de platsen. En elorge åt Robert som kämpade rikigt hårt och bet sig fast.

Några som även gjorde de bra var Martin Junkka som fick slita ensamen i motvinden sista 3 milen mot målet men tog sig in på en bra tid iaf, även Johan gjorde de bra som körde med Göran och dem samarbetade bra när Johan väl jagade ikapp en ivrig Göran.

Sen har vi då våran Daniel Dyrander som lyckades vinna totalt och håller CKL på kartan.

1/6 Prolog + 3 mil Linje: Vi fick grönt ljus från Nybyns IK att komma och köra deras KM, utan då inblandning i deras tävling, men jag som söker tänlingserfaranenhet till SM såg de som ett utnärkt lopp och Krille som älskar att tävla, de hela började med att fjolårs segraren i Nybyns KM, Erik Jonsson fick problem med vevpartiet och tvingades byta och turligt nog hade Stefan Lundbäck bytt vevparit och lånade ut de åt Erik, starten av prologen vart lite uppskjuten men när den väl kom i gång var de Fredrik Ridström som var snabbast över dem 2 kilometrarna, sen drog linjeloppet igång, med många attacker och fartökningar, varav jag försökte komma iväg men vart ganska snabbt inhämtad.

De var efter vänningen som saker och ting började hända på allvar med nerför och medvind till målet, Peter Lundbäck fick farligaste luckan och var solo större delen av nerresan mot målet men vart inhämtad i sista brantbacken innan målet och med kilometen kvar var blandannat jag långt nere och dåligt placerad och fick försöka advansera, men spurten drogs igång och de vart Pär Nilsson som var den starkaste.

Men en Viktor Brännmark som var riktigt het i slut kilometen ska inte heller glömmas bort och även Peter som försökte med en bra attack som nästan höll hela vägen.

Men han som kämpade mest av alla var ändå 12-åriga Filip Berglund som slet riktigt bra i motvinden och kom in på en bra tid och vilken fart han hade över målinjen, han är nog nästa generations storspurtare.